fuljul

hallo allihopa, nu är jag här igen.
jag har jullov från universitetet och absurda högar med böcker som jag måste läsa som jag inte vill läsa. Jag vill bara ligga i sängen och fulböla till greys anatomy hela dagarna, och inte tänka på att det är jul om två dagar och inte tänka på allt som försvinner efter julen. Inget hem, ingen vän, ingen kerlek. Och jag försöker att inte tänka på det genom att skapa lite julstämning och köper en ful liten gran och klär den i fula små kulor och lyssnar på dålig julmusik av någon ful gammal snubbe och släcker lamporna och bakar fula lussebullar i ljuset från ett fult rött ljus jag köpt för en tia på tiger. Och sen sitter jag där med min kladdiga gula, fula jävla deg och bara gråter rakt ner i den och tänker "jahapp, nu blir degen och förstörd".
Det är så tråkigt att må dåligt hela tiden. Det är så tråkigt att känna sig som att någon stor jävla rokokomöbel har ramlat över en och man kläms ihjäl därunder och ingen hör dig ynkligt flämta efter hjälp.
Gud vad jag ska böla hela jävla tiden, jag bara gråter och gråter och när du frågar varför jag gråter så är det bara värre för jag vem vet svaret på den jävla frågan, och så blir du ledsen (jag ser det i dina ögon) och så får jag dåligt samvete och börjar gråta ännu mer och tänker att det enda jag gör är att förstöra hela jävla tiden och så ligger jag under täcket och skriker FÖRLÅT FÖRLÅT och du skriker AGNES VARFÖR BER DU OM URSÄKT och jag skriker FÖR ATT JAG HATAR ATT SE DIG LEDSEN OCH FÖR ATT DET ÄR JAG SOM GÖR DIG LEDSEN och då kanske du inte ens svarar för det är ju sant och då gråter jag fan ännu mer och då slutar jag inte förrän jag helt plötsligt är glad igen. Men då är du ju fortfarande ledsen för att jag "påverkar" dig genom att må dåligt och då försvinner det glada igen. OCH ALDRIG FÅR JAG VARA GLAD.

Orosmoln över mitt huvud, en klump i lilla magen för att jag är agnes förstöraren. En klump i magen för att jag dödar allt. Så mycket självhat, så mycket konstant självhat, det är väl för guds skull inte konstigt att det jag är bäst på hör i världen är att böla

[...]

Jag tänkte skriva om lusten att vandra

om lustan att om

famna

Jag ville skriva om hjärtat i magen som bankar

Jag ville tänka om 

tankar

Jag måste konservera all min lycka

Hitta en balans

Jag ville skriva om (inte du)

fanns

Jag kände det är nog dags att ge sig

(av)

Bli (av)

barcelona

Sju dagar, bara att varva ner. Dörrar som inte ville öppnas speciellt inte när man var full. Natt på takterrass, alldeles för mycket billig mojito - huvudet snurrar mer än man vill. Ont i hela kroppen för vi går överallt. "Imorgon går vi upp tidigt" sover alltid länge. Svimmar nästan, åker tåg. Topless, pattar som hänger på magen, håriga ben och bakfylla. Värme och öl, små hundar, tibidibibibidabo, mont juic. Äh, en öl till. Man trivs.

h3ll0

 

 

Omotiverad, orkar inte läsa catullus dikter just nu. Försöker komma på saker att göra istället som inte ger mig ångest.

 

 

Vattna blommor, koka lite kaffe, lösa sudoku, titta något avsnitt parks and recreation = gör när du börjar känna ångest

 


 

 

 
Planera din ekonomi efter hur många nya plantor du kan köpa under en månad. Hitta nya låtar på soundcloud, stå i tjugo minuter och lukta på olika sköljmedel inne på ica maxi innan du bestämmer dig för det som luktar gröna äpplen. Att inte försova sig, åka buss varje dag, ljudet när du blippar ditt jojo studentkort - 560 kronor i månaden. Börja hitta i Malmö, inte bara samma gator, hitta genvägar.
God mat, försöka äta utan att få ångest.

Må bra, lugna ner sig, inte gråta. Kom igen då, klaga inte.

Alla mina äventyr

Har varit ute och sett saker, vandrat mil varje dag, klämt på meloner för att hitta den perfekta och skrattat. Rest över land och rike med min spankulerande kamrat och vapendragare Moa. Vi har krigat mot sexister, kurerat bakfyllor på vackra badhus, sjungit våra rövarramsor och skålat  stop. Tillsammans har vi stoppat pressarna, arkiverat minnen och gått under i Holländska stormar. Vi har spottat snus på dryga snubbar, styckat fiskar som vi ätit råa i den portugisiska vildmarken, intagit slott och djurisk skrikigt DET SKA VA GÖTT ATT LEVA ANNARS KAN DET KVITTA!

Och nu har jag varit hemma i mer än en vecka och min själ håller på att förtvina. Måste ut och hytta med näven och bada i äventyr, en lång lång tid. En lång, lång tid måste jag bort.

Krakrakrakow

dag 1

vill också se lika fly ut som min mormor när jag är 80

dag 2

bisarrt, avkyvärt och så svårt att greppa alltihopa.  + kontrasterna när man kommer tillbaka sedan

dag 3.

 

 

 

dag 4

 

dag 5

xxx