tisdag 13 december 2016

Giulia, Laorie, Piera och Moa


- Träffar Giulia som flyttar till Baltimore och kommer tillbaka och ska till sin familj i Italien. Hon berättar om hur alla var spöken efter Trump vann valet och jag dricker en öl, en kaffe, en öl, stickar på min fula orangea tröja som aldrig vill bli klar. Säger att "allting hänger på om du ser ovissheten om vad du gör ett år framt som skrämmande eller spännande" och Giulia spärrar upp ögonen och säger "Terrifying".

- Piera kramar om mig i rulltrappan och säger att hon love me. Hon står ett steg längre upp så vi blir ungefär lika långa. Jag kallar henne för my little creature. Vi väntar på metron i cais do sodre, hon hoppar av baixa-chiado och byter till blå och jag åker hela vägen till anjos. Sitter mittemot en äldre dam som glänser som en mermaid. Önskar jag kunde måla av henne.

- Laorie säger det är komplicerat. Vi träffar alla en spansk regissör som är olyckligt kär i en man som är rädd för hennes framgång. Hon frågar alla hur våra love lives är och kollar alla djupt i ögonen när vi svarar. "I'm very lonely and very happy", svarar jag när hon borrar blicken i mig. Kanske sant.
Åker hem och äter gårdagens indiska hämtmat ur plastlådan den kom i, i sängen. Har fått hosta.

- Är tomt i sängen efter att Moa våldgästade den i två veckor. Det finns ingen som är så bra på att skeda som vi. Hon åkte hem igen imorse, men hade lämnat en fin lapp på skrivbordet. Jag ska lägga den i min dagbok sen.