Jag kan berätta att jag ibland drömmer att jag blir kidnappad om nätterna av en gammal gumma som enbart vill hålla en vaggande i sin famn och gråta för att sedan tryggt bädda ner mig i min säng i gryningen. I en sådan famn sover man taggigt.
Jag kan berätta att jag känner mig otillräcklig på många sätt, att jag enbart arbetar och det enda jag har att berätta handlar om mitt arbete. Är det att växa eller förlora sig själv lite. (ps har så hög musik att jag inte hör vad jag skriver eller kan graspa vad jag tänker)
MEN.
Jag kan berätta att himlen var vacker igår natt. Att detta kanske blir ett vykort till någon som jag en gång kände och som jag tyckte om. Den var rosa, himlen, och min morfar stod på balkongen och höll en skuggande hand över ögonen och jag frågade honom vad han gjorde och han sa att han kollade på siluetten av en fågel som inte rört sig på flera minuter. Sen berättade han om hans danska brevvän som hälsade på honom när han bodde i Malmö. Han berätta att han åkte till Köpenhamn för att hälsa på honom efteråt, att hans mamma hade packat ner massa mjölk och smör och choklad för att danskarna inte hade det så bra. Han berättar att hans danska brevvän tar med sina två systrar och min morfar på bio där de ser Bambi och min morfar kan inte hjälpa att han gråter och skäms och han försöker dölja tårarna med handen lite likt hur han nyss höll den när han tittade på fågelsiluetten.
Jag kan berätta att jag känner mig förvirrad och vilsen och rädd och aningen förlorad. Har ett skoskav i magen som retar mig. Att min kropp känns för stor för min själ, som att jag inte kan fylla ut den ordentligt, inte ta kommando över mig. Ett obehag av otillräcklighet och äcklan. Och ändå är det en så pass ljummen känsla jämfört med det självhat jag känt förut att jag vägrar ta den riktigt på allvar och jag tror det är att göra mig själv en stor otjänst MEN TROTS DET KAN JAG INTE TA MIG SJÄLV I KRAGEN vill bli lyft i nackskinnet och placerad på rätt station eller busshållsplats.
Jag kan berätta mer, men just nu finns det inte mer? Mitt liv är relativt innehållslöst just nu. Men jag kan säga att jag älskar att cykla, nere vid havet där man bara har baddräkten på sig och vinden blåser varmt och skönt och havet är vänligt och omfamnade när man dyker ner i det. Och jag kan säga att jag har börjat ta kvällsdopp och att jag kanske börjat gilla naturen lite mer, men bara en viss sorts natur.
hEJDÅ