lördag 27 maj 2017

lördagens bekvämligheter


Dagens tips:

Somna tidigt på fredagskvällar så du vaknar ensam klockan åtta lördagmorgon och får dricka ditt kaffe ifred. Kolla på nya Twin Peaks ensam och börja smågråta lite när Angelo Badalamentis introlåt spelas för första gången. Lyssna på nationalsånger från världens länder. Kinas är härlig, Italiens låter som om man är på cirkus. Alla handlar om blod och stå upp stå upp. Sätt er ner. Skriv upp vilka böcker du har hemma på en lista och läs ut alla dessa innan du köper nya. Se dokumentärerna Strike a Pose om Madonnas dansare under Blond Ambition Tour och Paris is Burning om gay- och ballkulturen i New York under mitten och slutet av 1980-talet. De finns båda på Netflix. Förundras över hur härliga länder och städer låter på portugisiska, exempel Nova Iorque för New York och Dinamarca för Danmark. Ställ dig upp nu och sträck på dig, ta tre djupa andetag, spänn kroppen när du andas in, dra upp axlarna mot öronen och slappna av i hela kroppen när du andas ut. Tre gånger.


Lyssna igenom Harry Styles nya album, gunga med i takt. Gör en ordentlig frukost (kaffe, vita bönor i tomatsås, två ägg stekta i garam masala, spiskummin och curry med rinnig gula och guacamole med stora avokadobitar i sig, efterrätt: en stor sked crunchy jordnötssmör). Gå ut på en promenad, ta en lång dusch med öppna fönster och titta ut över hustaken. Städa runt omkring dig, rummet, tvätta både vit- och svarttvätt, våttorka golven med sånt där medel som luktar citron. Fundera på att boka en resa till Frankrike i juli, kanske köpa ett par sandaler och en solhatt. Var snäll mot dig själv, smörj in din kropp med solkräm innan du går ut, speciellt under ögonbrynen där du alltid bränner, do not disrespect the sun. Känn dig bekväm i tillvaron. Titta upp på byggnader som du annars aldrig lägger märke till och bli blown away av arkitekturen. Ta in dofterna runt omkring dig. Sakna de personer som du älskar men inte har möjlighet att träffa särskilt ofta. Ring din mamma och säg till henne att hon är den bästa person som någonsin existerat.




Ta en tupplur. Ha en trevlig dag.

söndag 21 maj 2017

Veckouppdatering + Lissabonfrågor

Det har varit absolut kaos för mig de senaste veckorna. Har åkt runt på livets härliga emotionella bergochdalbana, haft plats på förstaparkett till misäropera etc etc = mått pissigt som fan.

Allt dåligt hände mig på samma gång. Tappade min mobil i toan och fick mer panik över att jag är i Portugal och inte har något annat sätt att få tillgång till min bank (MEN JAG LÖSTE DET). Samma dag fick jag lite problem med myndigheterna som jag inte ens orkar gå in på (MEN JAG LÖSTE DET MED typ). Veckan efter det åker en av mina bästa vänner Nicola hem till Italien och vi äter sushi och han läser mina tarotkort. Klumpar i magen och när Nicola skrattar slänger han huvudet bakåt och låter skrattat låta så högt det bara går rakt ut i allt. Skrattvarg som ylar.

I fredags fyllde Erik år och han sa att han önskade sig något hemmagjort, så jag stickade en orm till honom. Den fick namnet Birthday Boa (kul m. tanke på att boa = bra på portugisiska HAHA. FUn)




Oavsett. Idag är jag på en topp i min emotionella karusell. Tänkte åka till stranden och läsa Anna Karenina. 

EN TANKE:
Har fått så mkt frågor ang Lissabon. Så tänkte att om ni har några frågor vilka som helst så ställ dem här så sammanställer jag kanske ett inlägg med svar? Låter härlet som vi säger i Skåne. 

Många pussar många kramar 

lördag 15 april 2017

Jag är hemma igen

Hej, jag är hemma nu.
Krama om mig och låt mig berätta. Sitt ner och håll tyyyyyst.
Ätit mer ost än jag någonsin trodde min kropp skulle palla under 4 dagar. Södra frankrike treatade mig well. Getost, camembert,  kryddost och min absoluta favorit blåmögelost. Ge mig en blåmögelost om dagen och jag slukar den på tio sekunder. Det är en utmaning, try me.

Har sett så SÅ många gamla gubbs med en två nybakta baugetter på gatorna och har blivit så SÅ provocerad av det. PÅ RIKTIG? MÅSTE NI BARA BEKRÄFTA ALLA FRANSKA STEREOTYPER? Baugetter är inte ens särskilt gott. (croissanter däremot, ta min själ im yours forever)
Oavsett så kluckade båtarna i hamnen sådär härligt om natten, som får en att stanna upp och inhale-exhal, och tänka något i stil med "åh vad livet är härligt, tänk om det kunde få vara så alltid.." skoja, tänkte inte alls så. tänke typ "åh det här kommer låta skitnice om jag gör en video och lägger ut den på min instastory" och så gjorde jag det.

Vi har lämnat farmor bakom oss på små bänkar för att hon går så långsamt och jag fick jättedåligt samvete av det. Stackars lilla, bräckliga farmor. Jag stannar kvar med dig så kan vi gråta på varandras axlar och jag kan kanske snylta några cigaretter från dig. Hon berättar tråkiga historier, trillar i trappan, uttalar broccoli bråCOLLI och säger att om hon får i sig ett glas vin till så steppar hon (och hon håller sitt löfte).

Alla i min familj på min pappas sida vill alltid ha uppmärksamhet och alltid vara i centrum, alltid laga den godaste maten och berätta den bästa historien. Vi avbryter alla varandra konstant när vi pratar och tillslut är det som att alla bara sitter och skriker för sig själv. Jag säger passivt aggressiva kommmentarer till min pappa hela tiden "ojojoj, har du blivit en sån som använder en SJAL?" Vill alltid sätta honom på plats. Jag har honom virad runt mitt finger.

Vädret är varmt, jag bränner axlarna. Jag badar i havet. Det är så kallt att benen domnar bort. Det är inte ens skönt. Husen är färgranna, alla är rika och har typ små solhattar, även inomhus. Vi pratar om tatueringar och någon vän till min pappas flickvän säger att det är mer orginellt att inte ha en eftersom aaaalllaaa har en nuförtiden. Hon måste ändra sig SNABBT från sin påbörjade mening "de är så fruktansvärt fu..." när hon får höra att både jag och min syster är tatuerade. HAha, jag tyckte det var så kul att se henne trassla sig in i sina egna ord. Men annars var hon snäll. Hade snälla ögon

Nu är jag hemma igen. Hallååå!
Blir kramad så hårt att jag spricker.... I Lissabon finns det så mycket kärlek som jag bara insuper som ett överlevnadsserum.

Nu orkar jag inte skriva mer. HEjdå

fredag 7 april 2017

freitag - en musikalisk epiphany

Det är fredag, jag är i Sverige och dricker bryggkaffe, äter upp hela ostar orimligt snabbt, pussar folk på båda kinderna och sover UT.
Har gjort en fredagslista, lyssna på den. Feel the vibe.
Vi hörs när jag känner för det.
(PUSS PÅ ER ALLA, och tack för all fin respons på förra texten jag la ut. I love you all so so much<3)


KLICKA PÅ MIN TUNGA FÖR ATT KOMMA TILL MIN SPELLISTA <:)

torsdag 23 mars 2017

dubbelmoralens förkämpar

Vi sitter i en avskavd sammetssoffa som luktar mögel. Katja säger att den antagligen har loppor, jag säger att det är mer rimligt att det är vägglöss.
Vi möter Eva på Restaurang Möllan, rullar cigaretter som om vi inte bryr oss när vi egentligen suttit hemma och övat i timmar för att få dem så raka och smala som möjligt. Vi pratar om att det är så mycket bättre med hemmarullade cigaretter för att de inte alls innehåller lika mycket toxider och ägnar inte en tanke åt att barn som jobbar på tobaksfälten ändå dör. Allt för imagen.

Vi vill leva liv som ska spela roll, vi är så rädda för att dö bortglömda, att allt ska vara förgäves. Men allt är fejk. Vi köper blommor för 39 kr på ICA Maxi, sätter in dem i vår etta på Möllevången där vi leker att livet är hårt trots att det är en bostadsrätt som min mamma köpt åt mig. Vi lagar storkok på linsgryta två veckor innan den tjugofemte för vi har inga pengar kvar av lönen, vi är fattiga. Men egentligen har vi 100 000 var på sparkonton som våra respektive föräldrar satte upp för oss när vi var nyfödda. Vi spenderade 2000 kr på Myrorna vid triangeln. Det kostar en del att se fattig ut, men kläderna är ju second hand, vi bidrar ju i alla fall inte till att förstärka de kapitalistiska strukturerna som redan hetsar oss att köpa nya kläder hela tiden, försäkrar vi varandra medan vi googlar om niketracksuits är cultural appropriation på våra iphones. Det är inne att ha en spräckt skärm, inne att vara totalt ärlig med hur fruktansvärt misärdeprimerad du är, det är ute att vara rolig på twitter. Malmö är det nya Stockholm. Vi kommer ju inte bli skjutna, vi är ju vita laglydiga medborgare. Vi jobbar ju på något veganskt kafé och tar bara MD på helgerna.
- Jag har hört att tjack börjar bli trendigt igen, säger Katja och tar ett bloss på sin cigarett.

Vi vill så gärna bli erkända, vi ska bli designers, författare, konstnärer. Vi har alla drömmar och vet att chansen att vi lyckas ligger på 2 %, men vi tror alla att vi är de där två procenten. Är det verkligen möjligt att vi kommer misslyckas, börja jobba på närlivset? Vi har inte råd att läsa någon dyr utbildning för att bli något ”riktigt”, allt CSN har lagts på olika folkhögskolor runt i landet där vi mest druckit folköl och rökt hasch.

Jag beställer svart bryggkaffe istället för cappuccino, för då hade jag behövt ta havremjölk och det kostar 5kr extra. Jag tycker inte om smaken av havremjölk men vanlig mjölk är inget alternativ och tydligen är sojamjölk lika dåligt för miljön som allt annat.
Många bäckar små, som Algot brukar säga.
Algot och Katja pratar inte med  varandra längre efter att han kom i henne utan att be om tillåtelse först. Katja säger att det är det mest kränkande hon varit med om. Algot ryckte på axlarna och jag mumlar försiktigt bara att ”man måste ju vara lite medveten om sitt privilegie om man har en dick”.
Katja skriker och är vild, visar brösten för främmande män på stan och frågar om de känner sig offended. Är det bara för att hon är en svart kvinna i så fall? Jag är alltid tyst vid sidan av. Håller med alla, rädd att trampa någon på tårna. Livrädd att göra fel, tycka fel, inte vara feministisk nog. Eller vara felaktigt feministisk. 
Jag retweetar rasifierade rullstolsburna 14-åriga flickor med hijab och en välgrundad feministisk analys för att visa att jag lyssnar på alla minoriteter, redo att ge plats åt någon som har tolkningföreträde. Jag ber om ursäkt innan jag lägger ut någonting någonstans, för de är alltid någon jag glömmer inkludera. 
När jag lägger mig för att sova om kvällarna mår jag illa. Vi är alla en fasad, en illusion. Vi är alla så bombsäkra på att vi har rätt att vi inte tar hänsyn till någon annans åsikter. Vi diskuterar alla politik. Eller gör vi? Är det verkligen en diskussion när vi alla alltid håller med varandra. Innan skrek vi att framtiden var rosa, stavade Gudrun Schyman GUD-run istället, men sen sa någon att Vänsterpartiets feministiska agenda var mer inkluderande, och att FI dessutom bara är ett enfrågeparti, och det kommer ju aldrig funka. Och jag suckar men håller med och byter ut min rosa FI-pin på min svarta Kånken mot ett rött V. Nu skäms jag över den när jag ser Katjas badge med hammaren och skäran. Aldrig tillräckligt radikal.

Och jag har ångest över att jag vill lyckas. Ångest över att om jag hade fått välja mellan att själv få min konst utställd eller låta en utsatt kvinna från Mongoliet ställa ut, hade jag alla dagar valt mig själv. Inte för att jag någonsin skulle säga det till någon. Den vita mannens sorgsna misslyckanden hade jag kunnat kalla min utställning. Katjas röst i huvudet: Du vann världens lotteri, inte nog med att du har kuk men den är även en jävla mayo-dick också. Och jag skrattar med och säger urskuldande att ”jag veeeet”. Ibland vill jag också hata män. Vill vara kvinna, vill vara svart, vill förstå styrkan i hatet mot förtryckaren.
Jag tror enda anledning till att Katja hänger med mig är att jag är gay.

Vi går runt på stan för att hitta den mest fotovänliga platsen, med den rätta råa känslan men helst med något snyggt graffiti i någon pastellfärg i bakgrunden. Kläder som är för kalla, Katja har smink som säkert kostat tusenlappar, men smink är också ett feministiskt statement nuförtiden. Vi  redigerar i timmar för att få det att se ut som att vi inte ens redigerat. Tusen bilder med minimalistiska förändringar i poserna.
”Är den här snyggare, är den här snyggare?” Bläddrar fram och tillbaka mellan två identiska foton.
”Den första”, ut på instagram, tusen likes på en halvtimme.
Vi har aldrig satt foten i Rosengård, var båda märkbart nervösa utan att nämna det när vi tog bussen till Kroksbäck för en hemmafest. Vi visar tyst upp våra svenska pass när vi ska hem från ravekvällar i Danmark.
”Köpenhamn är som ett litet skandinaviskt Berlin”.
Varför jämför man alltid alla städer med Berlin? Berlin är äckligt och smutsigt. Berlin är hektiskt och tusen gånger värre än någon annan stad. Vi håller alltid käften i passkontrollen. Sen grälar vi högljutt på Öresundståget om hur för jävligt det är att detta rasistiska jävla skit fortfarande pågår. Vi är dubbelmoralens förkämpar.
  




lördag 4 mars 2017

cool

Får spel. Färgar håret orANGE(t?). Ena sekunden tycker jag det ser härligt och knäppt ut, andra sekunden får jag panik och vill raka av det.  Just nu: ligger på min yogamatta med värmefläkten riktad rakt mot mig och lyssnar på childish gambino. 

Har köpt en basketboll. 

Hittade min drömjacka hos min favoritvintage. Älskar när butiksägare känner igen en och man sitter och snackar skit tillsammans sittandes på de strategiskt utplacerade barstolarna framför kassan. NICE



Maria läser tarotkort, Nicola skakar på huvudet och säger att hon gör det för mycket enligt the book. Vi äter cheese fries ovanför restaurangen och slår huvudet i taket. Jag virkar, Gustav blir arg.



Spanar på utsikten från Nicolas nya lägenhet men blir mer fascinerad av badrummet. Möter upp Luis i hans studio, fattar inte vad han gör men det ser coolt ut i alla fall.



Sover 13 timmar men känner mig inte utvilad. Läser böcker på jobbet. Har sönder min mobil. fuCk
Dricker alldeles för mycket öl hela tiden.Story of my life. Tur att den är billig här i alla fall. 
Jag och Gustav tänker alltid gå ut men det slutar alltid med att vi kollar på film och äter chips istället. Tbh att föredra. 

Ses nästa gång



lördag 7 januari 2017

Böckerna jag läste 2016

Hej igen!
Att det blev nytt år flög verkligen bara förbi mig. Det kändes som en vanlig helg som bara svepte iväg och ett tolvslag som bara flöt iväg lite. Var inte förrän nyss då jag råkade stöta på ett blogginlägg om någon årsresumé som jag insåg att jag alltid brukar sammafatta mitt bokår. So let's do it tänkte jag.

2016 för mig har varit ett väldigt turbulent år, det har varit toppar och dalar, jag har mått absolut bäst och asolut sämst under 2016. Jag flyttade till Lissabon, tänkte skriva mycket och läsa mycket, men har mest bara levt loppan till hundra procent. Som vanligt säger jag att jag vill läsa fler böcker år 2017 vi får hoppas att jag håller det löftet.

Här är böckerna jag läste 2016, de jag gillade extra mycket markeras med en * efter.

Januari:
- Grand Final i Skojarbranschen - Kerstin Ekman

Februari:
- Lady Chatterleys älskare - D.H Lawrence
- Enders game - Orson Scott Card

Mars:
- To Kill a Mockingbird - Harper Lee *
- Underground - Haruki Murakami *

April:
- Nässlorna Blomma - Harry Martinson

Maj:
- Steglitsan - Donna Tartt *
- Den ärliga bedragaren - Tove Jansson

Juni:
- Sund - Tove Folkesson
- Vinterkriget - Philip Teir

Juli:
- Simma med de Drunknade - Lars Mytting
- De Osynliga - Roy Jacobsen

Augusti:
- The Invisible Woman - the story of Charles Dickens and Nelly Ternan - Claire Tomalin

September:
- Lolita - Vladimir Nabokov

Oktober:
- Under Det Rosa Täcket - Nina Björk
- Näsan & Kappan - Nikolaj Gogol

November
:(

December
- Historien om Lissabons Belägring - José Saramago

Gud vilket trist bokår 2016 varit. Har knappt läst någon bok som verkligen bitit sig fast i mig.
Dock har jag äntligen hittat en english  2nd hand bookstore så jag kan få lite läst igen. Just nu håller jag på att läsa Until I Find You av John Irving, och efter det väntar A little life av Hanya Yanagihara, och sedan Virginia Woolfs  To the Lighthouse. AH så mycket kul att se framemot

HAR NI NÅGRA BOKTIPS? Please give me.
Puss

två veckor av momo

En måndag i slutet av november kom jag hem för att hitta min allra bästa Moa i mitt rum. Det var som att vara med i en real life "soldier surprising his daughter"-video. Superfreaky. loved  it

vi åt indiskt och catchade upp med allt som hänt sedan juli. 

drack sangria på vårt favoritställe. gick till gustavs favorit-fiskrestaurang utan gustav.


Tror jag var lite småbakis i princip varje dag på jobbet dessa veckor. Men vad gör man inte för lite nice life. 




Vi åt på en av de illegala kinarestaurangerna, gick på tinderdejter, dansade med gamla flammor. Kom hem  och skedade hela natten (obs fick alltid vara lilla skeden <3), kollade så många avsnitt av parks and rec som vi kunde.





Vi firade Pieras födelsedag. Kan absolut inte fatta att hon är 32 år, finns inget som ger mig så mycket hopp om framtiden som Piera.









Mer dans och untz, och pilla nejlikor i apelsiner, baka lussekatter, gå på julmarknader, prata om sex, gå runt i monsanto, snacka skit om tidigare hyresvärder och läskiga roomies. Jag saknar dig redan så min finaste Moa.

<33