torsdag 30 november 2017

komprimerad text

Jag har jobbat måndagtisdagonsdag, med förskoleklassen och jag sa till dem när de klappade min svarta päls, att vet ni? om natten förvandlas jag till en svart björn som springer runt i skogen utanför mitt hus och alla barnen gapade och jag sa shhh det är en hemlighet men de berättade det för alla ändå.
Om kvällarna sitter jag fast på motorvägen till Malmö och mörkret har ätit upp allt så att det enda man kan göra är att blunda. Jag lyssnar på Frank Oceans album channel orange för första gången om och om på repeat. pilot jones, super rich kids, bad religion. Chauffören är irriterad och ropar i högtalarsystemet att han tar gamla lundavägen istället, 1 timme tar det allt som allt från professorgatan till södervärn.
Men det är helt okej för jag gillar känslan av att man är på väg åt ett håll där arbete och ansvar väntar men här på bussen kan jag inte göra någonting. (idag när jag åkte hem lyste solen genom bussfönstret och jag tänkte att jag var med i en film och slöt ögonen och hoppades att någon tittade på mig och blev fascinerad över hur vacker jag var i solljuset).
Jag köpte mannagryn på ica i söndags och nu har jag ätit mannagrynsgröt varje morgon och jag har varit tvungen att gå upp 05.30 med mörkret och tända ljus som håller mig och min gröt och min gråt sällskap. Nä jag är inte ledsen just nu, jag har för mycket att göra för att hinna vara ledsen. Jag ringer till mamma och säger "hej mamma, jag är så sugen på bakad potatis med skagenröra kan vi inte göra det snart" och jag ringer till moa och vi snackar i sisådär 1 timme plusminus och jag snackade med gustav i måndags och han väntade på centralstationen på någon och jag snackade med min syster igår och hon sa du hade ringt och ja sa ja jag fick för mig att mamma hade dött men det hade hon inte och hon sa nä det är klart att hon inte är död och ja sa nä hon hade bara glömt att ta med sig mobilen. Jag pratar med alla.  Och nu ringde mamma precis och jag sa hallå mamma innan jag glömmer det, skulle jag få din gamla brödrost? och hon säger ja. Jag älskar att prata i telefon, jag kan prata med dig i flera timmar, ibland har man bara telefonen på högtalare och säger ingenting på tio minuter och tänker inte ens på det.
När solen går ner vid fyra blir jag ledsen och känner mig bestulen på dagen och jag tänker på när det var vinter i lissabon och man bara sa nä nu orkar jag inte vara ledsen mer ska vi äta på fiskrestaurangen ikväll? Och så gjorde man de och inte behövde man planera om hela sin månadsbudget för det. Men varje morgon går ju solen upp igen och jag äter min mannagrynsgröt och häller ibland lite kardemumma i kaffet för att det smakar mysigt och jag tänder ett blockljus då och då och det är ju ändå ett ganska trevligt liv tänker man.


1 kommentar: