torsdag 23 mars 2017

dubbelmoralens förkämpar

Vi sitter i en avskavd sammetssoffa som luktar mögel. Katja säger att den antagligen har loppor, jag säger att det är mer rimligt att det är vägglöss.
Vi möter Eva på Restaurang Möllan, rullar cigaretter som om vi inte bryr oss när vi egentligen suttit hemma och övat i timmar för att få dem så raka och smala som möjligt. Vi pratar om att det är så mycket bättre med hemmarullade cigaretter för att de inte alls innehåller lika mycket toxider och ägnar inte en tanke åt att barn som jobbar på tobaksfälten ändå dör. Allt för imagen.

Vi vill leva liv som ska spela roll, vi är så rädda för att dö bortglömda, att allt ska vara förgäves. Men allt är fejk. Vi köper blommor för 39 kr på ICA Maxi, sätter in dem i vår etta på Möllevången där vi leker att livet är hårt trots att det är en bostadsrätt som min mamma köpt åt mig. Vi lagar storkok på linsgryta två veckor innan den tjugofemte för vi har inga pengar kvar av lönen, vi är fattiga. Men egentligen har vi 100 000 var på sparkonton som våra respektive föräldrar satte upp för oss när vi var nyfödda. Vi spenderade 2000 kr på Myrorna vid triangeln. Det kostar en del att se fattig ut, men kläderna är ju second hand, vi bidrar ju i alla fall inte till att förstärka de kapitalistiska strukturerna som redan hetsar oss att köpa nya kläder hela tiden, försäkrar vi varandra medan vi googlar om niketracksuits är cultural appropriation på våra iphones. Det är inne att ha en spräckt skärm, inne att vara totalt ärlig med hur fruktansvärt misärdeprimerad du är, det är ute att vara rolig på twitter. Malmö är det nya Stockholm. Vi kommer ju inte bli skjutna, vi är ju vita laglydiga medborgare. Vi jobbar ju på något veganskt kafé och tar bara MD på helgerna.
- Jag har hört att tjack börjar bli trendigt igen, säger Katja och tar ett bloss på sin cigarett.

Vi vill så gärna bli erkända, vi ska bli designers, författare, konstnärer. Vi har alla drömmar och vet att chansen att vi lyckas ligger på 2 %, men vi tror alla att vi är de där två procenten. Är det verkligen möjligt att vi kommer misslyckas, börja jobba på närlivset? Vi har inte råd att läsa någon dyr utbildning för att bli något ”riktigt”, allt CSN har lagts på olika folkhögskolor runt i landet där vi mest druckit folköl och rökt hasch.

Jag beställer svart bryggkaffe istället för cappuccino, för då hade jag behövt ta havremjölk och det kostar 5kr extra. Jag tycker inte om smaken av havremjölk men vanlig mjölk är inget alternativ och tydligen är sojamjölk lika dåligt för miljön som allt annat.
Många bäckar små, som Algot brukar säga.
Algot och Katja pratar inte med  varandra längre efter att han kom i henne utan att be om tillåtelse först. Katja säger att det är det mest kränkande hon varit med om. Algot ryckte på axlarna och jag mumlar försiktigt bara att ”man måste ju vara lite medveten om sitt privilegie om man har en dick”.
Katja skriker och är vild, visar brösten för främmande män på stan och frågar om de känner sig offended. Är det bara för att hon är en svart kvinna i så fall? Jag är alltid tyst vid sidan av. Håller med alla, rädd att trampa någon på tårna. Livrädd att göra fel, tycka fel, inte vara feministisk nog. Eller vara felaktigt feministisk. 
Jag retweetar rasifierade rullstolsburna 14-åriga flickor med hijab och en välgrundad feministisk analys för att visa att jag lyssnar på alla minoriteter, redo att ge plats åt någon som har tolkningföreträde. Jag ber om ursäkt innan jag lägger ut någonting någonstans, för de är alltid någon jag glömmer inkludera. 
När jag lägger mig för att sova om kvällarna mår jag illa. Vi är alla en fasad, en illusion. Vi är alla så bombsäkra på att vi har rätt att vi inte tar hänsyn till någon annans åsikter. Vi diskuterar alla politik. Eller gör vi? Är det verkligen en diskussion när vi alla alltid håller med varandra. Innan skrek vi att framtiden var rosa, stavade Gudrun Schyman GUD-run istället, men sen sa någon att Vänsterpartiets feministiska agenda var mer inkluderande, och att FI dessutom bara är ett enfrågeparti, och det kommer ju aldrig funka. Och jag suckar men håller med och byter ut min rosa FI-pin på min svarta Kånken mot ett rött V. Nu skäms jag över den när jag ser Katjas badge med hammaren och skäran. Aldrig tillräckligt radikal.

Och jag har ångest över att jag vill lyckas. Ångest över att om jag hade fått välja mellan att själv få min konst utställd eller låta en utsatt kvinna från Mongoliet ställa ut, hade jag alla dagar valt mig själv. Inte för att jag någonsin skulle säga det till någon. Den vita mannens sorgsna misslyckanden hade jag kunnat kalla min utställning. Katjas röst i huvudet: Du vann världens lotteri, inte nog med att du har kuk men den är även en jävla mayo-dick också. Och jag skrattar med och säger urskuldande att ”jag veeeet”. Ibland vill jag också hata män. Vill vara kvinna, vill vara svart, vill förstå styrkan i hatet mot förtryckaren.
Jag tror enda anledning till att Katja hänger med mig är att jag är gay.

Vi går runt på stan för att hitta den mest fotovänliga platsen, med den rätta råa känslan men helst med något snyggt graffiti i någon pastellfärg i bakgrunden. Kläder som är för kalla, Katja har smink som säkert kostat tusenlappar, men smink är också ett feministiskt statement nuförtiden. Vi  redigerar i timmar för att få det att se ut som att vi inte ens redigerat. Tusen bilder med minimalistiska förändringar i poserna.
”Är den här snyggare, är den här snyggare?” Bläddrar fram och tillbaka mellan två identiska foton.
”Den första”, ut på instagram, tusen likes på en halvtimme.
Vi har aldrig satt foten i Rosengård, var båda märkbart nervösa utan att nämna det när vi tog bussen till Kroksbäck för en hemmafest. Vi visar tyst upp våra svenska pass när vi ska hem från ravekvällar i Danmark.
”Köpenhamn är som ett litet skandinaviskt Berlin”.
Varför jämför man alltid alla städer med Berlin? Berlin är äckligt och smutsigt. Berlin är hektiskt och tusen gånger värre än någon annan stad. Vi håller alltid käften i passkontrollen. Sen grälar vi högljutt på Öresundståget om hur för jävligt det är att detta rasistiska jävla skit fortfarande pågår. Vi är dubbelmoralens förkämpar.
  




lördag 4 mars 2017

cool

Får spel. Färgar håret orANGE(t?). Ena sekunden tycker jag det ser härligt och knäppt ut, andra sekunden får jag panik och vill raka av det.  Just nu: ligger på min yogamatta med värmefläkten riktad rakt mot mig och lyssnar på childish gambino. 

Har köpt en basketboll. 

Hittade min drömjacka hos min favoritvintage. Älskar när butiksägare känner igen en och man sitter och snackar skit tillsammans sittandes på de strategiskt utplacerade barstolarna framför kassan. NICE



Maria läser tarotkort, Nicola skakar på huvudet och säger att hon gör det för mycket enligt the book. Vi äter cheese fries ovanför restaurangen och slår huvudet i taket. Jag virkar, Gustav blir arg.



Spanar på utsikten från Nicolas nya lägenhet men blir mer fascinerad av badrummet. Möter upp Luis i hans studio, fattar inte vad han gör men det ser coolt ut i alla fall.



Sover 13 timmar men känner mig inte utvilad. Läser böcker på jobbet. Har sönder min mobil. fuCk
Dricker alldeles för mycket öl hela tiden.Story of my life. Tur att den är billig här i alla fall. 
Jag och Gustav tänker alltid gå ut men det slutar alltid med att vi kollar på film och äter chips istället. Tbh att föredra. 

Ses nästa gång



lördag 7 januari 2017

Böckerna jag läste 2016

Hej igen!
Att det blev nytt år flög verkligen bara förbi mig. Det kändes som en vanlig helg som bara svepte iväg och ett tolvslag som bara flöt iväg lite. Var inte förrän nyss då jag råkade stöta på ett blogginlägg om någon årsresumé som jag insåg att jag alltid brukar sammafatta mitt bokår. So let's do it tänkte jag.

2016 för mig har varit ett väldigt turbulent år, det har varit toppar och dalar, jag har mått absolut bäst och asolut sämst under 2016. Jag flyttade till Lissabon, tänkte skriva mycket och läsa mycket, men har mest bara levt loppan till hundra procent. Som vanligt säger jag att jag vill läsa fler böcker år 2017 vi får hoppas att jag håller det löftet.

Här är böckerna jag läste 2016, de jag gillade extra mycket markeras med en * efter.

Januari:
- Grand Final i Skojarbranschen - Kerstin Ekman

Februari:
- Lady Chatterleys älskare - D.H Lawrence
- Enders game - Orson Scott Card

Mars:
- To Kill a Mockingbird - Harper Lee *
- Underground - Haruki Murakami *

April:
- Nässlorna Blomma - Harry Martinson

Maj:
- Steglitsan - Donna Tartt *
- Den ärliga bedragaren - Tove Jansson

Juni:
- Sund - Tove Folkesson
- Vinterkriget - Philip Teir

Juli:
- Simma med de Drunknade - Lars Mytting
- De Osynliga - Roy Jacobsen

Augusti:
- The Invisible Woman - the story of Charles Dickens and Nelly Ternan - Claire Tomalin

September:
- Lolita - Vladimir Nabokov

Oktober:
- Under Det Rosa Täcket - Nina Björk
- Näsan & Kappan - Nikolaj Gogol

November
:(

December
- Historien om Lissabons Belägring - José Saramago

Gud vilket trist bokår 2016 varit. Har knappt läst någon bok som verkligen bitit sig fast i mig.
Dock har jag äntligen hittat en english  2nd hand bookstore så jag kan få lite läst igen. Just nu håller jag på att läsa Until I Find You av John Irving, och efter det väntar A little life av Hanya Yanagihara, och sedan Virginia Woolfs  To the Lighthouse. AH så mycket kul att se framemot

HAR NI NÅGRA BOKTIPS? Please give me.
Puss

två veckor av momo

En måndag i slutet av november kom jag hem för att hitta min allra bästa Moa i mitt rum. Det var som att vara med i en real life "soldier surprising his daughter"-video. Superfreaky. loved  it

vi åt indiskt och catchade upp med allt som hänt sedan juli. 

drack sangria på vårt favoritställe. gick till gustavs favorit-fiskrestaurang utan gustav.


Tror jag var lite småbakis i princip varje dag på jobbet dessa veckor. Men vad gör man inte för lite nice life. 




Vi åt på en av de illegala kinarestaurangerna, gick på tinderdejter, dansade med gamla flammor. Kom hem  och skedade hela natten (obs fick alltid vara lilla skeden <3), kollade så många avsnitt av parks and rec som vi kunde.





Vi firade Pieras födelsedag. Kan absolut inte fatta att hon är 32 år, finns inget som ger mig så mycket hopp om framtiden som Piera.









Mer dans och untz, och pilla nejlikor i apelsiner, baka lussekatter, gå på julmarknader, prata om sex, gå runt i monsanto, snacka skit om tidigare hyresvärder och läskiga roomies. Jag saknar dig redan så min finaste Moa.

<33

tisdag 13 december 2016

Giulia, Laorie, Piera och Moa


- Träffar Giulia som flyttar till Baltimore och kommer tillbaka och ska till sin familj i Italien. Hon berättar om hur alla var spöken efter Trump vann valet och jag dricker en öl, en kaffe, en öl, stickar på min fula orangea tröja som aldrig vill bli klar. Säger att "allting hänger på om du ser ovissheten om vad du gör ett år framt som skrämmande eller spännande" och Giulia spärrar upp ögonen och säger "Terrifying".

- Piera kramar om mig i rulltrappan och säger att hon love me. Hon står ett steg längre upp så vi blir ungefär lika långa. Jag kallar henne för my little creature. Vi väntar på metron i cais do sodre, hon hoppar av baixa-chiado och byter till blå och jag åker hela vägen till anjos. Sitter mittemot en äldre dam som glänser som en mermaid. Önskar jag kunde måla av henne.

- Laorie säger det är komplicerat. Vi träffar alla en spansk regissör som är olyckligt kär i en man som är rädd för hennes framgång. Hon frågar alla hur våra love lives är och kollar alla djupt i ögonen när vi svarar. "I'm very lonely and very happy", svarar jag när hon borrar blicken i mig. Kanske sant.
Åker hem och äter gårdagens indiska hämtmat ur plastlådan den kom i, i sängen. Har fått hosta.

- Är tomt i sängen efter att Moa våldgästade den i två veckor. Det finns ingen som är så bra på att skeda som vi. Hon åkte hem igen imorse, men hade lämnat en fin lapp på skrivbordet. Jag ska lägga den i min dagbok sen.

lördag 26 november 2016

give me compliments

Gud vad jag tycker det är kul att skriv här just nu (snabbanalys: antagligen för att det inte är något av substans  och jag inte behöver anstränga mig så mycket men ändå inger det en känsla av att jag faktiskt gjort någonting, hehe)

Så här fabulous såg jag ut för någon dag sedan på jobbet, tills klockan kanske slagit två och sminket smetats ut och mitt hår släppt från hårsnodden och hänger i en patetisk HALVPOTTFRILLA runt huvudet.

Hade förresten en dröm häromdagen att jag gjorde ett blogginlägg och gick och la mig och vaknade upp till asmånga kommentarer och kärlek. Sen var det inte sant och så blev jag lite "...jahapppp..."-ig över hur patetiskt det kändes. MEN gud jag är patetisk och älskar uppmärksamhet lika mycket som varannan snubbe.
Har ni sett denna förresten? Det är ju JAG? haha

Hade även en dröm att jag hamnade i koma och när jag vaknade upp hade en vän stickat klart tröjan jag håller på att göra och jag blev så jävla arg för att 1. han hade gjort det skitbra 2. jag ville göra den själv. Verkligen turbulenta dagar nu på senaste. Har även på något helt sjukt och extremt orimligt sätt råkat somna utan att göra mig i ordning, med kläder, smink, smycken, glasögon och hela rubbet på FYRA kvällar på raken?!? Jag hade förstått om detta hände när jag var packad och odräglig, men nu snackar vi spiknykter, ska bara värma mig under täcket innan jag tar en dusch och lagar middag. MEN nej, vaknar fullt påklädd 03:58 och ba "fuck, inte inatt IGEN"

Just nu håller jag på att lyssna på Angelo Badalamentis Twin Peaks-soundtrack vilket verkligen hit me right in the feelings, var tvungen att lägga mig ner och gny lite innan jag kunde skriva klart detta inlägg. 

Här är en lista på saker jag ska göra idag:
- skriva (KOM IGEN AGNES HUR SVÅRT KAN DET FUCKING VARA?)
- handla en ny vinterjacka 
- läsa ut min bok 
- sticka 
- handla mat (har varit så slö på denna fronten, bara ätit ute ev. köpt chips och typ 20 äpplen och ba NICE, kul att vara ansvarsfull och vuxen)

Bye, herregud jag ska skriva något bättre någon gång. När life inte är så kallt och småsunkigt i någon slags "spilla kaffe på golvet och torka upp det med gosstrumpan du har på dig som du antagligent tvättat max två gånger sen du fick dem av din pappa som en tragisk alla hjärtans dag-present, herregud vem får ens alla hjärtans dag-presenter av sina föräldrar är inte det jättekonstigt när man tänker efter?"-situation.

all the love to all of you<3

onsdag 23 november 2016

jag behöver inte sova, imorgon är det onsdag och onsdag är the new monday och man får vara lov att vara trött och se ut som en skit

Hej bloggy. Klockan är 23:35 och jag antar att jag borde sova men har inte alls lust så försöker hitta på anledningar att vara uppe längre. En anledning är till exempel att jag måste borsta tänderna men det är så jävla kallt i den här lägenheten att jag inte kan gå upp ur sängen (OBS, egentligen är det bara jag som är lat och ju äldre jag blir ju mer inser jag hur extremt dötrist det är att borsta tänderna).


1. palm utanför jobb, kanske ett försök att pigga upp denna livsglädjeuppsugande lille håla o 2. mitt rum/skrivbord där jag aldrig sitter och enbart använder som avlastningsplats samt dammar av kanske en gång varannan månad om jag har lust.

Life är lite konstigt men på ett ganska nice sätt just nu. Jag spelade in en 17 minuter lång webcamvideo där jag bara stickar och skruvar på min radio av absolut ingen anledning. Min kollega på jobb håller på att öva sig på att rita porträtt och gör ett av mig om dagen, i love it.

Har bestämt mig för att stanna här i Lisboa ett litet tag till. = inte börja plugga littvet igen i januari. Fick på riktigt panik ju mer jag började tänka på att jag i så fall skulle behöva säga upp mig om typ en vecka och åka hem till orimliga Sverige. 

Saker jag är lite trött på: 
- prata med norrmän på jobbet pga förstår hälften av tiden inte va fan de vill och hittar bara på (dock pluspoäng för att jag har hittat på en egen norsk dialekt som jag kan finslipa när jag pratar med dem)
- att det är sol hela veckan men alltid ÖSREGNAR fre-sön. Förlåt men hur jävla orimligt kan livet vara. 



1+3. en riktigt härlig himmel 2. jag på casa independentes toalett 

OK, så jag har idag tagit mig i kragen och svarat på 18 obesvarade messenger-konversationer, är absolut inte populär men kan tycka det är SÅ jobbigt att svara folk? Ständigt så rädd för att bli "dömd" av folk? Herre min gud, måste lugna ner mig och sluta tro att jag är universums mittpunkt. 

Måste till garnbutiken imorgon och köpa mer garn till tröjan jag stickar helt på känsla (tror ärmarna är alldeles för korta men HERRE, jag har aldrig stickat en tröja förut, det får liksom bli vad det blir), och har typ ångest för att det känns som att (here we go again...) tanterna i butiken DÖMER mig. Sist kunde jag inte bestämma vilken färg jag ville ha och de visade mig säkert femtio stycken olika nyanser av alla färger de hade men inget kändes rätt och till slut fick jag panik och bara valde ett garn i ORANGE(?) vet inte om jag älskar eller hatar det. Funderar på att addera två vita linjer så jag kan vara lookalike med VLC media player-konen.  :-) 



1,2 EKA-Palace med min vän Piera och hennes (senare även min) vän Quentin

Känns lite fel att se julbelysning sättas upp över hela jävla staden när det är sjutton grader ute. Jag lyssnar på Tove Janssons uppläsning av 'Sent i November' och ba RELATE. Hade en identitetskris först när jag insåg att 1. jag är mest lik Misan i Mumindalen, 2. jag lyssna på radio och insåg att jag verkligen diggar populär radiomusik som låter likadant och handlar om kärlek och 3. insåg att jag skrivit kanske fyra-fem av tjugotvå dagar i november och återkom till paniktanken VAD-SKA-JAG-BLI-OM-JAG-INTE-BLIR-FÖRFATTARE-HJÄLP-JAG-HAR-INGEN-FRAMTID-JUSTDET-JAG-ÄR-BARA-TJUGOETT-MEN-DET-ÄR-ÄNDÅ-DAGS-ATT-BÖRJA-HA-PANIKKÄNSLOR-AHHRHGHRHRH. Något i den stilen. 

Äsch grabbar och gummor, vet ni? ALLT löser sig. När jag kollade på OC (kollar fortfarande ofc) som liten och The Killers är med och spelar 'Everything Will Be Alright'  på The Bait Shop så kände jag samma lättade känsla som jag kände idag när jag lyssnade på den igen för första gången på väldigt länge. EVERYTHING WILL BE FUCKING ALRIGHT 

Stay cool kids 
<33