onsdag 4 maj 2016

En till liten video(!!)

Alltså...ja , jag hade lust att göra en till liten video så jag gjorde det helt enkelt. Titta eller titta inte och puss

onsdag 27 april 2016

jag gjorde en liten film

Alltså jag vet inte ens vad det här är men det var väldigt mysigt, kolla om ni har lust eller gör det inte! PUSS <3

tisdag 26 april 2016

tjugo dagar sedan





För typ tjugo dagar sedan var Sarah här och vi drack en jävla massa sangria och lagade en dödlig jävla paella.



Och vi åkte till Gulbenkian och kollade på porslin för att det regnade och sen irrade jag upp Moa och Sarah för massa trappor mot Graca och Botequim. Fyfan för den vägen alltså, jag ljuger inte när jag säger att på en sträcka på 100 meter såg vi bara män, bara män på gatorna, bara män på alla restauranger FATTAR NI VILKEN MARDRÖM????

På tal om mardrömmar så har jag idag fångat min tredje kackerlacka under ett glas idag och tji fy vad jag inte är det minsta förtjust i kackerlackor. Det var moment of panic deluxe. Avreagerade mig genom att skicka bild på den till alla jag känner för att få stöd. Funkade helt ok. Sen åkte jag till stranden och badade och lyssnade på fredagspodden. Äntligen är det sol och varmt

onsdag 13 april 2016

att ha ångest och att ta sig genom det

Idag har jag haft så mycket ångest. Så är det nuförtiden, oftare än ibland. Jag hade svårt att andas och det jag såg runt omkring mig började zooma ut och in och det började svartna för mina ögon. Hjärtat slår snabbare och snabbare. Men jag vet ju vad en panikångestattack är för något så jag satte mig ner på en bänk och andades i en fyrkant och tänkte "det här är en panikångestattack Agnes, du är okej", och så avtog det.
Och jag blev så orimligt stolt över att jag lyckades avvärja den. Jag hade kontrollen, inte ångesten, det var jag som styrde. Jag kände mig så fucking empowered av mig själv i den situationen att jag blev alldeles tårögd.
Jag har haft ångest så länge utan att förstå det och sen utan att våga prata om det. Förnekat det och bara fått mig själv att må ännu sämre. Jag är bara tjugo år och har ändå levt ett sådant förjävla självdestruktivt liv. Det gör mig så ledsen att tänka tillbaka på, att läsa i min dagbok ända sedan jag gick i femman. Men också att veta att det är så så så många som lever i den där självförnekelsen och framförallt befinner sig i en miljö där ångest och psykisk ohälsa fortfarande är såsåså tabubelagt och stigmatiserat, till och med ses som något hittepå.

När jag får ångest brukar jag först försöka kontrollera det genom lite olika knep.

1. Andas i en fyrkant. Visualisera en fyrkant och andas in, ut för varje streck i fyrkanten. Tänk "andas in, andas ut", det lugnar mig och får en också att fokusera på något annat. Mindfullness helt enkelt, något som min mamma, som är terapeut och jobbar inom området, lärde mig redan som liten.

2. Sätta det på ett moln. Också en mindfullnessövning. Handlar mer om jobbiga tankar som kan komma när jag får ångest. Då visualiserar jag en himmel med fluffiga moln, lite som de i mumin när de flyger omkring på rosa moln, men det är bara jag. Jag sätter tanken på ett moln och låter molnet flyga iväg, sen fokuserar jag på det jag ska fokusera på egentligen och så fort tanken återkommer sätter jag den på ett moln, och låter den flyga iväg.

3. Fluffiga bollen. Får jag ångest brukar jag tänka på den som att det är en fluffig rosa liten boll, något ofarligt. Kanske morrar bollen lite och vill hoppa på mig, men jag låter den inte. Jag tänker att jag sitter med bollen i knät och klappar den och känner då att jag har kontroll över den. Ofta hjälper det om jag faktiskt har något i knät som jag kan hålla i och/eller klappa, kanske en kudde, en hopknycklad tröja eller bara en väska.

4. Gråta. När jag får ångest får jag ofta ont i hela kroppen efteråt då jag spänner mig så mycket att jag får huvudvärk och smärta i axlarna. Under ångesten får jag också ofta ett starkt tryck över bröstet, klump i magen och ofta svårt att andas. Något som för mig är så fruktansvärt ångestbefriande är att gråta. Det är sååå skönt att bara få släppa, gråta ut och sen känna sig mycket lättare. Jag brukar kolla på sådana där lökiga klipp där typ soldater överraskar sina barn när de kommit hem från krig, eller typ tänka fruktansvärda tankar som att min syster har dött (det kanske låter som att bara förvärra det, men för mig funkar det bra).

5. Kolla på youtubeklipp. Jag brukar framförallt kolla på pewdiepie. Han är rolig, får mig att fokusera på en helt annan värld (då han är en gameryoutuber och man kollar på honom när han spelar olika spel). Och ofta har ångesten släppt efter det.

Tips på bra personer som tar upp ångest:


  • Therese Lindgren - Therese är en youtuber som pratar så himla öppet och ärligt om hennes ångest och utöver det är så otroligt go och varm och kärleksfull. Jag mår så bra av att se hennes klipp som kan handla om allt möjligt. Har ärligt världens största crush på henne. Snälla kolla in henne, här är hennes youtubekanal
  • Ångestpodden - Ångestpodden är en podcast om att synliggöra psykisk ohälsa och att normalisera det. Ju fler som pratar om det, desto mindre stigmatiserat blir det. Det är två superhärliga tjejer, Ida och Sofie, som driver den. Deras motto är: kom ihåg att det alltid är okej att må dåligt - vilket är så fucking sant. De finns att lyssna på på itunes eller t.ex här
  • Nina Hemmingsson - Nina Hemmingsson är kanske mest känd som serietecknare och gör så jävla klockrena seriestrips som jag känner igen mig i till tusen. följ henne på instagram @ninahemmingsson, men lyssna även på hennes geniala sommarprat som bara fick mig att sitta helt paff med tårar i ögonen. Här är det



Vad gör ni när ni får ångest, har ni några knep?
Puss och kram från lilla jag.
<3

2016-04-07



 I torsdags var Sarah här och vi tog tåget till Estoril för att sola. Vågorna slog högre och högre, jag blev såklart nervös. Men jag skrev i alla fall i min dagbok att jag mår bra.




Jag drack öl och vi spelade Skip-bo som envisades med att blåsa bort tills jag blev så nervös över att vågorna slog upp så långt att vi fick gå (och för att vi inte ville bli brända, lovar).


Så vi fikade lite istället som vanligt. Sarah fick antagligen en sockerkick och blev superfnittrig, tror jag men jag minns inte riktigt. Jag drack kaffe och åt en såndär soleroglass som jag gillar.

På kvällen kände jag mig så trött och ville bara sova. Men sen kom jag tillbaka och drack en flaska rödvin och dansade i köket, beställde en uber och åkte till lux. Och kvällen BLEV fantastisk. Dans, dans, dans, det är så fantastiskt att ibland få känna att människokroppen enbart existerar för att dansa? Och vi träffade Gustav igen och det var så mycket kärlek ni vet som man bara kan känna på ett dansgolv klockan 06.15.

Efter många om och men kom vi hem och jag sov två timmar innan jag gick upp för att träffa min pappa. Han tog med sig en påse lösgodis, två stockar snus och en burk herbamare till mig. Bra att han kan vara till någon användning någongång.




Mästaren och Margarita


Häromdagen satt jag på tåget och det var som en jävla film. Han satt bredvid och jag brydde mig inte. Letade efter mitt snus och han pockar på min uppmärksamhet.
"I'm sorry but where are you from?"
"Sweden"
"Ha, yes, I was guessing that, because of the.."
Han pekar på mitt snus och jag skrattar lite och han berättar att han har kusiner i Sverige och jag bryr mig inte. Hörlurarna i igen. Är jag oförskämd? Nej, bara trött.
Pockar på uppmärksamhet igen, signalerar att jag ska ta ut hörsnäckan ur örat.
"Could I maybe have one?"
"Yes, sure, do you want with or without licorice?" Pappa har precis lämnat två stockar Kapten lakrtissnus white hos mig.
"The least strong one haha", din mes.
Och jag kollar på honom och tja visst han är söt, han läser en bok som ser ut att ha blivit läst många gånger, kanske en biblioteksbok. Michail Bulgakov
"Are you reading the master and margarita?"
"Yes, have you read it?"
"It's my favourite book!"
"No way? Mine too!"
Snabb ögonkontakt, bara en halv sekund.
"I'm Agnes by the way", skakar hans hand, kommer inte ens ihåg hur den känns
"Hi, I'm Manuel"
Och han berättar om att han har varit fel och nu är rätt (kanske), om Brasilien, om en cancersjuk pappa som måste tas hand om och om mammor som är författare och litteraturprofessorer.
"Could I maybe get your number?"
Vi har ingen penna, hans mobil har laddat ur och han kan inte sitt portugisiska nummer utantill.
"I could write it with my lipstick?"
Plommonfärg från Kiko, skriver ner mitt nummer på försättsbladet till hans sönderlästa Mästaren och Margarita, tack Bulgakov för spänningen i vardagen.
"This is my stop, give me a ring... I guess", småleende, aningen förvirrad.
Tågresan från Cais do Sodré till Belém tar sju minuter Jag går av på perrongen och fnyser fram ett skratt och kollar på tåget som rullar vidare.


torsdag 24 mars 2016

lyssnar igenom anti för första gången, den är ok

I måndags missade jag bussen för att himlen var så mm läcker. Det var helt okej med mig förutom att jag fick sällskap av en creepy gubbe i busskuren >:(
Sen åt jag middag och drack vin på botequim. Skulle fotografera den fina utsikten men frös för mkt så det blev inget bra alls.
 Igår åkte jag till Intendente och hade myskväll med Emma
Hon har ju bott här ett tag så hon kunde visa mig fina ställen som t.ex casa independente då. Jag drack vit sangria och hon club mate.
Vi snackade om terrorattacken, snubbar och läskiga män som förföljer en. 


Mikket bra ställe.
Idag har jag storhandlat på lidl i en alldeles för kort klänning så att alla såg mina trosor när jag böjde mig fram, tur att jag hade snygga undies på mig. Jag har också suttit på vår altan och ätit jordgubbar och läst en bok. Sen kom våra roomies hem och jag och Michaela sprang en runda i Monsanto. 

Här är jag när jag kände mig bombass bombastic. Det ska man ju också få göra ibland.

Jag tycker om er alla som läser så mycket trots att jag bara lägger upp shitty iphonebilder och skriver så tråkiga saker. <3333333 PUSS