8/5 - 2021

Nu har jag bestämt mig för att jag är här. Och för att "Georgien" är min nya font. Tacksamt rund i kanterna. 

Så här är dumdagarna: repetetiva, iskalla. Långt ifrån välvilliga. Att ha vinterjacka i maj känns som att ge upp utan att ens försöka. 

Jag kokar kaffe fyra koppar, häller det i termosen och fyller på med mjölk. Spiller på bordet för termosen är kass. Inköpt på lagerhaus förra sommaren i ett försök att skapa en identitet. Sånt går alltid åt helvete. Jag är glad att jag är en människa som gör grejer. Som kollar upp information, en samlare, letar priser, fundersam på kammaren och sedan gör jag det bara. Uppvuxen med mammans favoritord DISCIPLIN i nacken. Håret ställer sig på ända. 

Detta att känna sig något förlorad. Det är jag, men det är också the year of self reflection PART TWO. Att se sig själv som en växt som behöver ympas. Hitta grenarna med virus och klippa innan de når rötterna. Rötterna är viktiga, men de är också främst en grund, bygga på stora PROJEKTET KVINNA. 

Man får titta ner! Världen ligger åt ALLA håll, den är grön blå gul rosa. Det är detta att öppna ögonen - uggggh. Tunglocken, dumlocken. 

Jag har blivit en äcklig citatmaskin. Spott spott spott. Så kommer de, klyschorna, rinnande ur munnen som nedkladdade slemmiga pistolkulor. Är det detta som är att bli tjugosex - att inse att klyschorna är sanna? Holy fock! Det är insikt att greppa tag i, och kan man spara sig skammen tror jag att man kan lära sig (mycket) litegrann. Ett 5-minutes lifehack.

What doesn't kill you makes you stronger, fast oironiskt. Det är så att man ryser (lika delar epifani och skam).

Om april är den grymmaste månaden, vad är inte maj då? BESVIKELSEN. Jag är en liten kvinna, en del av grotesken men livrädd för folk ska anse mig äcklig. Sådant går inte ihop!! En sak är säker och det är att Malmö är den fulaste staden, speciellt i regnet. Den vill ingen väl. Dirt City, Gulag Amor, lilla BabyGirl (jag) tung och stundtals ilsken. The Year of Self Reflection haha, självinsikten skrattar åt min goda tanke. 

Nå, nå. Kroppen är kajko. Rädd av tanken att mina hjärnhalvor kommunicerar utan min tillåtelse, känner mig förrådd av en insida (min egen dvs). 

Nu ska jag lägga av, lösa ett korsord dricka kaffet. Åka tåg. Tänka på KVINNOKÖNETS TOTALA UNDERKASTELSE. 

Välkomna till dagboken/undergången/ubåten