hej + skor + tankar

köpte dessa glansiga skor i lördags. har kikat på dem förut och finns inget mer övertygande än när gustav säger "agnes de kostar bara en dagslön" så slog till. Men fy jävla fan vad obekväma de är, verkligen hundra procent cred till personen som myntade uttrycket "vill man va fin får man lida pin"

Tvingade sedan Gustav att ta lite flashiga och posiga bilder på mig i dem, då jag kände mig så himla ball. Mindre ball kände jag mig sen när jag gick ut i skossorna och jag nästan grät varje steg. Men tja, man får väl ta med i beräkningen att jag vandrade upp och ner för kullerstenskullar. Lissabon kanske inte är den mest klackasko-vänliga staden.

(Gjorde denna GIF och tyckte den var ball så den får va med här utan något context)
Idag är det alltså måndag = back to work och det sög dase. Mitt jobb här är verkligen inte det minsta ansträngande men det ger mig typ ännu mer prestationsångest(?!)... känns som att alla försöker komma på mig med att slacka, när de själva bara sitter och kollar yt-dokumentärer. Ähh, hade i alla fall huvudvärk och hade lust att gråta för att jag tyckte synd om mig själv och för att jag gillar att gråta, men sket i det. Gick till en mataffär efter jobbet eftersom jag har tänkt laga vegetarisk pad thai i typ en månad nu men inte blivit av och hittade lite grejer jag behöver men fortfarande inte allt (VAR ÄR DU SESAMOLJA??). Så ska fortsätta på min jakt imorgon tror jag.

Oavsett tänkte jag lite idag hur jobbigt det är att försöka att inte prokrastinera. Jag menar jag jobbar varje vardag från 07-16, och för att vara åtminstone lite människa går jag upp 05.30 så jag ska hinna dricka morgonkaffe och sminka mig lite, vilket innebär att jag är allt annat än människa när jag slutar (på grund av TRÖTT SOM ETT JÄVLA AS). När jag kommer hem från jobbet vill jag helst lägga mig under mitt täcke och kolla sju avsnitt gilmore girls innan klockan är typ 23 och jag ska sova igen. Vilket jag ofta gör också, men det är bara sån i stunden pleasure som senare bara blir ångest "åååå, det enda jag gör är att sova, dega jobba :'(", så nu försöker jag verkligen att hitta på mer saker men får FORTFARANDE så mkt ångest på grund av all valmöjlighet?
Här är en lista på alla saker jag vill göra när jag slutat jobba:
- läsa i en bok
- sticka på min halsduk
- skriva
- handla mat/laga mat
- umgås med vänner
- facetimea med mamma

Saken är den att om jag bara stickar när jag kommer hem så blir jag arg och ledsen för att jag inte tagit mig tid att läsa+skriva och vice verca etc whatever. Hur gör man? Hur fan accepterar man att man bara är en liten människa som inte kan göra allt hela tiden? Finns det någon lösning på detta??

Stora problem man har. Cred till den som orkade läsa. Nu ska jag försöka sticka, skriva, läsa och facetimea med mamma samtidigt. Ciao <3
(avslutar med en bild på mig från igår pga skorna igen, och för att jag ser så fashion ut, men det ni inte vet är att det gömmer sig en pås camponesa-chips i min väska)

 ps. orkar hundra procent ALDRIG läsa igenom mina blogginlägg innan jag publicerar dem för det har jag verkligen inte tid eller ork med, så om det är stavfel lite här och var så beror det helt och hållet på att jag är en lazy bitch)